Ofta frågar människor ”varför kallas Trosa för världens ände?”. Förklaringen är att det bara fanns en tillfartsväg till Trosa från den stora riksvägen. Besökarna fick alltså vända och ta samma väg tillbaka då de varit i Trosa. Så här var det långt in på 1800-talet. Under 1900-talet tillverkades ett skämtsamt vykort från Trosa där en person står och gräver i sitt trädgårdsland med texten "Värdens ände" på baken.

Det finns spår som visar att det fanns människor i Trosatrakten redan på Stenåldern, Bronsåldern och Järnåldern – och då talar vi om tiden före Kristus. Det finns fynd från den oroliga folkvandringstiden, så kallade gravklot, som man placerade på kvinnors gravar för att hedra dem. Man har också, från den tiden, hittat guldskatter nergrävda i jorden. År 1774 hittades den så kallade Tureholmsskatten vid Storgården i Västerljung. Den vägde 12 kg och hittades av en bonde vid namn Jonas Nilsson. Greven på Tureholm, Nils Bielke, tog genast hand om den, for upp till Stockholm till kungen, Gustav III, och sade att det var han själv som hittat den. Kungen köpte de vackraste guldföremålen. Numera förvaras guldskatten i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm.

Många har hört talas om den stora branden av Trosa år 1719. Det var ryssarnas verk. Men faktum är att staden också brändes ned av en sjörövarflotta redan år 1445, men byggdes snabbt upp igen. Vid ryssbranden år 1719 stod endast den nybyggda kyrkan och klockstapeln kvar bland de rykande ruinerna. En ny stad, likadan som den gamla, byggdes upp och förblev sig lik under de närmaste 150 åren. Trosa var en så kallad kåkstad med oansenliga hus uppradade längs de båda huvudgatorna Västra och Östra Långgatan. Husen vid Västra Långgatan är de bäst bevarade. Denna del av Trosa kallas än idag för ”kåkstaden”.

På 1700-talet fanns det många hantverkare i Trosa. Under 1800-talet fanns det, till exempel, som mest ett 20-tal skomakare. De flesta hantverkare bodde vid Västra Långgatan och de många gränderna har fått namn efter hantverkarna. På Västra Långgatan finns än idag den välbevarade hantverksgården från 1700-talet, Garvaregården. Den gamla garvaregården är omsorgsfullt bevarad och du kan besöka garvarens bostad, verkstad och gesällkammare. Staden har också genom årens lopp attraherat konstnärer och författare. Reinhold Ljunggren bodde och verkade i Trosa under drygt 30 år. Sven Delblanc är uppvuxen i Trosa och blev känd för en bredare publik genom TV-serien Hedebyborna. Albert Engströms historier från Trosa stadshotell är också välkända.

Under flera århundraden fanns i Trosa en speciell yrkeskår som kallades Trosa Skärborgare. De var indelade i skärlag och följde egna lagar och förordningar. Under sommarhalvåret flyttade de ut i skärgården (Askö, Landsort, Viksten, Gunnarstenarna) där de fiskade strömming och torsk skärborgarna fyllde sina råsegelsökor och seglade till de så kallade ”Oppstäderna”, Mariefred, Strängnäs, Arboga och Västerås. Skärborgaretiden försvann under 1870-talet med de modernare båtarna och hemmahamnen i Trosa som fungerade som egen stationär replipunkt. Utanför biblioteket i Skolparken, finns sedan 1991 en skulptur av skärborgarna gjord av Lena Lervik.

Med ångbåtstrafiken på 1870-talet började alltså en ny tid för Trosa. De förbättrade sjöförbindelserna med Stockholm och andra kuststäder satte fart på handel och köpenskap. Trosa blev handelscentrum för östra Södermanland. Med ångbåtarna kom också turisterna och Trosa utvecklades under 1880- och 90-talet till en populär badort, den så kallade badsocieteten var född. Den nya tiden manifesterades genom bygget av ett Societetshus. Där samlades sommargästerna och här hölls fester, baler och maskerader.

Mycket finns att läsa om Trosas historia. Detta är bara ett axplock. Turismen har under årens lopp ökat avsevärt och omsatte år 2009 ca 300 miljoner kronor samt skapade ca 300 årsarbetstillfällen.

Vill du läsa mer om Trosas historia samtidigt som du strosar runt i Trosa kan du komma in på Turistbyrån och hämta broschyren "Kulturstråket", eller klicka här för att ladda ner den. Välkommen!